Forst hande ingenting och sedan hande allt pa samma gang, darfor har jag inte hunnit skriva forran nu. Koh Tao var valdigt lugnt och det fanns inte sa mycket att gora dar. Dessutom var vi alla sjuka fran och till. Varje dag gick vi mest och hoppades pa att filmerna de visade pa en av restaurangerna skulle vara bra. Jag tror inte att vi sag en enda bra film. Fredagen den 15 januari kom, jag gjorde ett hjarta for Hanna pa stranden men forsokte att halla tankarna borta sa mycket jag kunde. Det gick sadar, men det gick bra. Dagen efter tog vi baten till Koh Pha Ngan och precis som forra gangen jag kom dit osregnade det samtidigt som vi kom till de enormt branta backarna strax innan man nar halvon. Lite komiskt, men denna gangen gick det dock bra och vi slapp se en voltad bil. Vilket vi varken slapp forr eller senare, pa Koh Samui nar vi akte till farjan sag vi en thaikille som precis ramlat omkull med sin moppe, alternativt blivit pakord. Han lag med kroppen och huvudet ner mot marken och det var blod overallt. Man kan bara hoppas att han overlevde. Nar vi akte till Bangkok i fredags sag vi forst en voltad bil i diket och tva minuter senare en bil som kort in med sidan i ett trad.
Hur som helst, Koh Pha Ngan var sig likt men utan alla fullmoonpartymanniskor, vilket i sig var skont men jag angrade lite att vi inte akte dit for ett fullmoonparty i alla fall. Men det var lugnt anda, efter att Emma lag sjuk ytterligare nagra dagar dar blev aven jag sjuk och lag i feber nagra dagar. Suck. Vi hann i alla fall med att ligga vid poolen och dricka ett par ol, aven om det inte blev nagon direkt fest. Sedan akte vi pa elefanttrekking och red varldens sotaste elefanter genom djungeln. Det var kul. Och i torsdags begav vi oss antligen ut pa en battur med snorkling som gick runt hela on. Harligt!
I borjan av forra veckan meddelade Gabbe och Emma att dom ville aka hem, och jag som hela tiden sagt att jag inte alls kande for att resa sjalv fick helt enkelt boka om min biljett till USA och annu en gang missa fantastiska Laos. Damn it. Men men, det ar nagot att komma tillbaka till annu en gang, och nasta gang ska jag dit oavsett vad som hander. I fredags begav vi oss sa till Bangkok och hela lordagen gick at till att shoppa innan vi akte ut till flygplatsen och tog in pa vart sista hotell for denna resan. Drygt ett dygn senare plus ett par timmar, landade jag i Austin efter tre ganska jobbiga flygresor. Men jag fick i alla fall se lite av Japan da jag mellanlandade i Tokyo och att fa en glimt av San Francisco gjorde att jag var tvungen att lova mig sjalv att komma tillbaka dit snart. Austin har jag inte sett sa mycket av annu, jetlagen har verkligen tagit ut sin ratt och jag ar valdigt trott. Har vart ivag en svang i utkanterna bara, men i helgen blir det dags for 6th street och downtown. I like! Och nasta vecka aker vi till Dallas ett par dagar. Oavsett sa ar det valdigt mysigt att bara vara har, hos min bror och Jacquie.
februari 1, 2010 kl. 1:46 e m |
Åh ett livstecken. Fint!