Nu befinner vi oss pa dykaron nummer ett, Koh Tao. Det ar lugnt och stilla dar vi bor och det ar verkligen valbehovligt efter en helt galen vecka pa Phi Phi. Det var kanske inte helt halsosamt att bo precis dar den storsta strandfesten agde rum kvall efter kvall. Men det var hur kul som helst, och vi dansade hela natterna langa, drack buckets, traffade mycket kul folk och dessutom vara fyra svenska vanner fran Peking samt tva av de tre brittiska killarna vi hangde med i Xi’an. Kara aterseenden, och helt sjukt att det redan var nu helt plotsligt, eftersom vi snackade om att vi skulle traffas i Thailand for tre manader sen, drygt. Tiden gar fort, om bara tre veckor atervander Emma till Sverige och jag aker till USA om fem veckor pa torsdag. Galet. Annu en resa gar mot sitt slut, men an ar det faktiskt inte slut och tur ar val det.
Det ar svart att ga in pa dagarna pa Phi Phi, just nu kanns allt som ett stort huller om buller och det kanske ar bast om vi later det stanna vid det. Vi spenderade dagarna pa var veranda eller pa stranden eller bara med att strosa runt i den sota lilla byn. Tyvarr var vadret ganska kasst vilket gjorde att det inte blev nagon snorklingstur, men det gjorde inte sa mycket. Jag lyckades med diverse karlekstrubbel men allting ordnade sig till slut, aven om det kanske var trist pa sitt satt. Hur som helst, i lordags morse lamnade vi on och mycket bakom oss och det kandes lika trakigt som sist jag lamnade Phi Phi. Jag vet faktiskt inte vad det ar med den dar on och mig, men jag alskar det.
Vi akte baten till Krabi och fick sedan aka en lyxig van (for en gang skull) drygt fem timmar ner till Hat Yai. Val dar skulle vi ta oss ner till gransen och fick aka van till en annan van som skulle ta oss dit och tillbaka for 800 B. Nar vi akt i kanske tio minuter kanner Emma efter och inser att hon glomt sin lilla handvaska i vanen som tog oss fran den forsta till den tredje, den vi nu satt i med andra ord. Med en thaikille som forare som knappt kunde ett ord engelska var det inte latt att kommunicera men hon fick prata med den forst foraren i telefon som kanske forstod vad som hade hant. Val vid gransen kom vi smidigt ut ur Thailand, fick sedan aka moppe med varsin thaikille for 100B typ tvahundra meter till Malaysia dar vi fick fylla i formular och komma in i landet for att sedan tva minuter senare fylla i ytterligare formular och stampla vara pass for att komma ut ur landet. Val tillbaka vid Thailandsidan fick vart sallskap i vanen, en irlandare och hans polska flickvan, problem da hon behovde ett passfoto for att fa komma in i landet. Sa ungefar tva timmar senare an vantat kom vi tillbaka till Hat Yai. Val dar dumpade var forare av paret till en annan van som visade sig vara var Krabi-Hat Yai forares van. Nagra mobilsamtal senare akte vi langt ut till ingenstans dar den andra vanens forare bodde och Emma fick tillbaka sin vaska. Woah! Tillbaka inne i stan hittade vi boende for 250B (50kr for ett rum) och efter en god maltid gick vi hem och sov.
I sondags var vi uppe tidigt och at frukost dar vi bodde innan vi aterigen satte oss i en van som nu skulle ta oss till Donsak Pier och vidare till Koh Tao, trodde vi. Vi akte med tva svenska tjejer som sa att baten dit redan gatt sa vi fick aka till Koh Samui istallet. Efter en timme pa motorvagen fick vi motorstopp och dar satt vi strandade och fattade ingenting (eftersom foraren denna gangen inte heller pratade engelska saklart) men efter narmare en timme kom en snubbe och fixade motorn med en sax (!). Sen var vi pa vag och hann faktiskt med farjan som gick klockan tva. Val pa Koh Samui hittade vi givetvis ett hotell agt av en tjock tysk (jag hade redan innan pratat en hel del om alla tjocka tyskar pa Koh Samui) men vi betalade bara drygt 100 kronor for ett fint rum da frukosten ingick och vi dessutom hade pool. Gott! Vi gick en svang och at en bananpannkaka och jag acklades av horbarerna, och det blev en tidig kvall da vi aterigen skulle upp tidigt. Efter frukost och annu en batresa var vi dock framme pa Koh Tao igar eftermiddag. Antligen!
Nu bor vi i ett soft rum och betalar drygt 40 kronor var, vilket kanns formanligt da vi bor valdigt nara stranden. Har ska vi ta det lugnt och aka ut pa snorklingstur da vi bland annat ska snorkla med hajar och det lar bli en del filmtittarkvallar da restaurangerna visar film dagligen. Me like. Sen bar det av till Koh Pha-Ngan innan vi aterigen maste ut ur landet pga dessa forbannade 15-dagarsvisumen. Men da blir det med all sannolikhet Laos och dit langtar jag verkligen!
januari 12, 2010 kl. 12:11 e m |
Låter som om ni har det fint! Kommer ni förbi Chiang Mai innan Laos? =)