Home sweet home.

Nu var ju tanken att jag skulle skrivit ett sista inlägg för typ två veckor sedan, men tiden går fort och snabbt ifrån mig. Hur som helst, nu har jag kommit hem på riktigt eftersom jag även tog en sväng via Norge, Spanien och Frankrike innan jag landade i Sverige på riktigt. Och imorgon flyttar jag till Stockholm. Eller ja, jag flyttar dit mig själv först – resten av mina ägodelar förutom lite kläder får komma på ett släp när jag har någonstans att bo. För er som jag inte känner som läser denna bloggen, och det måste vara några stycken med tanke på mitt läsarantal, någon som har eller känner någon som hyr ut något slags boende i vår fina huvudstad?

Sista helgen i Austin blev väldigt fin. Vi spenderade fredagskvällen med att äta gott (precis som alla dagar, visserligen) och titta på OS-invigningen tills vi tröttnade. På lördagen spenderade jag min sista ensamma dag med Buffy. Sötaste hunden ever, jag förstår verkligen folk som blir fästa vid sina hundar nu. På kvällen begav vi oss åter igen till downtown där Mardi Gras pågick för fullt. Efter en god middag på ett supermysigt ställe gick vi till 6th street och drack drinkar på diverse ställen och samlade på oss ett antal halsband från alla utklädda kungar och annat folk. Sen hittade vi Andreas och Jacquies vänner på ett tak där vi dansade oss varma i kylan tills dom stängde. Och jag förstår 6th street, jag förstår grejen och jag vill ha en sån gata nära mig alltid! Lyckligtvis tog vi oss hem även den kvällen, men först efter att nästan ha krockat i en korsning när en bil körde rakt igenom den i hög hastighet en sekund innan vi passerade. Man ska känna att man lever ibland, antar jag.

Efter en mysig sista dag med en del shopping och ännu mer god mat, körde sedan Andreas mig till flygplatsen tiiiidigt på måndgsmorgonen. Tre timmars flyg till Atlanta, två timmars väntan, ytterligare tre timmar till ett snöigt New York där jag tappade bort mig själv innan jag äntligen hittade till rätt terminal. Där fick jag för första gången i mitt liv vänta vid incheckningsdisken innan jag fick vänta ännu några timmar innan jag satte mig på flyget till Island. Hade hoppats på en inflygning i morgonsolen, men inte ens när jag lyfte mot Norge vid åtta hade solen börjat visa sig. Boring. På sista flygningen fick jag åter uppleva hur reserverade skandinaver kan vara med tanke på paret jag satt bredvid och kände ännu mindre för att komma hem. Efter att ha kramat mamma och pappa och ätit köttbullar på IKEA (dom är snälla som drar med en dit när man rest i över ett dygn, tack!) kändes allt dock lite bättre.

Så, nu är jag hemma. Det kändes inte lika konstigt och speciellt som när jag kom hem från min förra långresa, vilket i sig är lite weird. Men jag antar att jag börjar bli van. Nu är jag hur som helst sjukt pepp (får man fortfarande använda det uttrycket?) på att komma till Stockholm och förhoppningsvis börja jobba ganska direkt, men framför allt att få träffa alla igen.

USA.

Jag alskar det har landet. Allting man gor blir liksom mycket roligare (eller atminstone lite smatt spannande, det ar ju som pa film) – till och med att ata pa snabbmatskedjor. Visserligen har val ganska mycket av charmen med USA forsvunnit de senaste aren eftersom jag varit har sa mycket och dessutom bott har under fem manader. Men anda. Jag gillar’t helt enkelt. Nu ar det dock snart slut pa min vistelse har och slutet pa min resa har kommit. Det kanns valdigt konstigt med tanke pa att jag precis akte. Tiden har forsvunnit, vart tog den vagen?

Har i Austin har jag haft manga lugna dagar, da Andreas och Jacquie jobbat sa har jag varit ensam en del. Det var dock valbehovligt da jag aldrig tidigare upplevt en sadan jetlag som jag hade nar jag kom hit och dessutom inte varit helt ensam sedan i juni. Det tog hur som helst flera, flera dagar innan jag madde bra och ogonlocken inte borjade hanga redan vid nio pa kvallen. Forsta lordagen begav vi oss i iskyla in till 6th street. Da jag kom fran 35 gradig varme var det lite av en chock med minusgrader, men som tur var fick jag lana en jacka. Det blev manga barer och manga drinkar och en hellyckad kvall som slutade med att vi tog taxin forbi Whataburger for lite sedvanligt fyllekak. Synd som fasen att jag inte ar har som planerat och far uppleva 6th street och downtown under SXSW. Men nasta ar, da javlar ska jag vara har oavsett vad som hander. Bilder fran kvallen kommer hur som helst senare.

Forra veckan akte vi till Dallas pa en snabbtur. Forst nar vi kom dit checkade vi in pa vart motell och jag kande mig valdigt amerikansk, sedan tog vi bilen till Elm Street och platsen dar JFK blev skjuten. Kanns alltid pa nagot vis maktigt att sta pa en sadan historisk plats, och det gjorde det alltsa denna gangen ocksa. Vi akte sedan tillbaka till motellet och drack ett par drinkar innan vi gick till en supermysig grekisk restaurang en bit bort. Sen gick vi ut pa gatan runt hornet fran motellet, nara dar Jacquie hade sin lagenhet nar hon bodde i Dallas, dar vi traffade hennes van Strobel innan vi tog oss en barrunda aven dar.  Trevlig stad det dar, Dallas. Dagen efter akte vi runt i ett helt otroligt fancy omrade med hus storre an dom i Beverly Hills. Okej, nastan, men stora var dom. Vi at pa annu en urmysig restaurang innan vi begav oss tillbaka till Austin igen. Mysig liten roadtrip som gav mig mersmak infor en kommande sadan over hela USA. Nagon som vill folja med? (jag har ju inget korkort sa jag behover en forare, forstar ni)

I lordags var det fest i lagenheten, trevligt att fa traffa Andreas och Jacquies vanner som jag bara sett pa bilder tidigare. Synd att det inte ar varmare har (for det mesta runt 10 grader skulle jag vilja saga) nu eftersom det finns en pool pa innergarden. En BBQ och poolparty hade inte suttit fel, men det far det bli nasta gang jag kommer hit. I ovrigt gillar jag det jag sett av Austin och det ar kul att uppleva annu en stat i USA. Det ar aven kul att uppleva extremt amerikanska saker, som i en amerikans ogon inte alls kanske kanns sa. I sondags var det Superbowl och vi var inbjudna pa fest till en granne. Val dar var det uppdukat ett stort bord med alla mojliga slags drycker och alkohol och givetvis ol i en frysbox. Ett annat bord hade alla mojliga slags snacks och givetvis var muggar och tallrikar i Superbowlanda. Valdigt kul och underhallande att vara med om nagot sadant. For en gang skull forstod jag lite av footballreglerna ocksa och javlar vilken scen The Who hade! Kan vara bland den snyggaste ljus- och scenshowen jag sett.

Nu sitter jag har, tre dagar innan jag lamnar landet och vet inte riktigt hur det kanns. Jag langtar efter alla dar hemma och jag ar otroligt peppad pa att flytta till Stockholm – antligen, liksom! Dessutom kanske jag har ett par jobb pa gang, vilket kanns bade tryggt och bra eftersom jag vet att jag kommer att fa panik om jag gar arbetslos mer an ett par veckor nar jag val ar dar.

Bilder kommer snart, och ett sista inlagg om resan far jag val ocksa skriva. Men det blir nog nar jag kommit hem igen. Far se nar det blir bara, eftersom jag vet redan nu hur trott jag kommer vara dom forsta dagarna – pa mandag vid sju flyger jag till Atlanta, vidare till NYC. Fem timmar senare lyfter jag mot Reykavjik och vid elva pa tisdag lokal tid landar jag slutligen i Oslo. Hej sa lange!

Sista veckorna av resan och hoppsan, nu ar jag i Austin, TX!

Forst hande ingenting och sedan hande allt pa samma gang, darfor har jag inte hunnit skriva forran nu. Koh Tao var valdigt lugnt och det fanns inte sa mycket att gora dar. Dessutom var vi alla sjuka fran och till. Varje dag gick vi mest och hoppades pa att filmerna de visade pa en av restaurangerna skulle vara bra. Jag tror inte att vi sag en enda bra film. Fredagen den 15 januari kom, jag gjorde ett hjarta for Hanna pa stranden men forsokte att halla tankarna borta sa mycket jag kunde. Det gick sadar, men det gick bra. Dagen efter tog vi baten till Koh Pha Ngan och precis som forra gangen jag kom dit osregnade det samtidigt som vi kom till de enormt branta backarna strax innan man nar halvon. Lite komiskt, men denna gangen gick det dock bra och vi slapp se en voltad bil. Vilket vi varken slapp forr eller senare, pa Koh Samui nar vi akte till farjan sag vi en thaikille som precis ramlat omkull med sin moppe, alternativt blivit pakord. Han lag med kroppen och huvudet ner mot marken och det  var blod overallt. Man kan bara hoppas att han overlevde. Nar vi akte till Bangkok i fredags sag vi forst en voltad bil i diket och tva minuter senare en bil som kort in med sidan i ett trad.

Hur som helst, Koh Pha Ngan var sig likt men utan alla fullmoonpartymanniskor, vilket i sig var skont men jag angrade lite att vi inte akte dit for ett fullmoonparty i alla fall. Men det var lugnt anda, efter att Emma lag sjuk ytterligare nagra dagar dar blev aven jag sjuk och lag i feber nagra dagar. Suck. Vi hann i alla fall med att ligga vid poolen och dricka ett par ol, aven om det inte blev nagon direkt fest. Sedan akte vi pa elefanttrekking och red varldens sotaste elefanter genom djungeln. Det var kul. Och i torsdags begav vi oss antligen ut pa en battur med snorkling som gick runt hela on. Harligt!

I borjan av forra veckan meddelade Gabbe och Emma att dom ville aka hem, och jag som hela tiden sagt att jag inte alls kande for att resa sjalv fick helt enkelt boka om min biljett till USA och annu en gang missa fantastiska Laos. Damn it. Men men, det ar nagot att komma tillbaka till annu en gang, och nasta gang ska jag dit oavsett vad som hander. I fredags begav vi oss sa till Bangkok och hela lordagen gick at till att shoppa innan vi akte ut till flygplatsen och tog in pa vart sista hotell for denna resan. Drygt ett dygn senare plus ett par timmar, landade jag i Austin efter tre ganska jobbiga flygresor. Men jag fick i alla fall se lite av Japan da jag mellanlandade i Tokyo och att fa en glimt av San Francisco gjorde att jag var tvungen att lova mig sjalv att komma tillbaka dit snart. Austin har jag inte sett sa mycket av annu, jetlagen har verkligen tagit ut sin ratt och jag ar valdigt trott. Har vart ivag en svang i utkanterna bara, men i helgen blir det dags for 6th street och downtown. I like! Och nasta vecka aker vi till Dallas ett par dagar. Oavsett sa ar det valdigt mysigt att bara vara har, hos min bror och Jacquie.

Phi Phi, en galen reshelg och Koh Tao.

Nu befinner vi oss pa dykaron nummer ett, Koh Tao. Det ar lugnt och stilla dar vi bor och det ar verkligen valbehovligt efter en helt galen vecka pa Phi Phi. Det var kanske inte helt halsosamt att bo precis dar den storsta strandfesten agde rum kvall efter kvall. Men det var hur kul som helst, och vi dansade hela natterna langa, drack buckets, traffade mycket kul folk och dessutom vara fyra svenska vanner fran Peking samt tva av de tre brittiska killarna vi hangde med i Xi’an. Kara aterseenden, och helt sjukt att det redan var nu helt plotsligt, eftersom vi snackade om att vi skulle traffas i Thailand for tre manader sen, drygt. Tiden gar fort, om bara tre veckor atervander Emma till Sverige och jag aker till USA om fem veckor pa torsdag. Galet. Annu en resa gar mot sitt slut, men an ar det faktiskt inte slut och tur ar val det.

Det ar svart att ga in pa dagarna pa Phi Phi, just nu kanns allt som ett stort huller om buller och det kanske ar bast om vi later det stanna vid det. Vi spenderade dagarna pa var veranda eller pa stranden eller bara med att strosa runt i den sota lilla byn. Tyvarr var vadret ganska kasst vilket gjorde att det inte blev nagon snorklingstur, men det gjorde inte sa mycket. Jag lyckades med diverse karlekstrubbel men allting ordnade sig till slut, aven om det kanske var trist pa sitt satt. Hur som helst, i lordags morse lamnade vi on och mycket bakom oss och det kandes lika trakigt som sist jag lamnade Phi Phi. Jag vet faktiskt inte vad det ar med den dar on och mig, men jag alskar det.

Vi akte baten till Krabi och fick sedan aka en lyxig van (for en gang skull) drygt fem timmar ner till Hat Yai. Val dar skulle vi ta oss ner till gransen och fick aka van till en annan van som skulle ta oss dit och tillbaka for 800 B. Nar vi akt i kanske tio minuter kanner Emma efter och inser att hon glomt sin lilla handvaska i vanen som tog oss fran den forsta till den tredje, den vi nu satt i med andra ord. Med en thaikille som forare som knappt kunde ett ord engelska var det inte latt att kommunicera men hon fick prata med den forst foraren i telefon som kanske forstod vad som hade hant. Val vid gransen kom vi smidigt ut ur Thailand, fick sedan aka moppe med varsin thaikille for 100B typ tvahundra meter till Malaysia dar vi fick fylla i formular och komma in i landet for att sedan tva minuter senare fylla i ytterligare formular och stampla vara pass for att komma ut ur landet. Val tillbaka vid Thailandsidan fick vart sallskap i vanen, en irlandare och hans polska flickvan, problem da hon behovde ett passfoto for att fa komma in i landet. Sa ungefar tva timmar senare an vantat kom vi tillbaka till Hat Yai. Val dar dumpade var forare av paret till en annan van som visade sig vara var Krabi-Hat Yai forares van. Nagra mobilsamtal senare akte vi langt ut till ingenstans dar den andra vanens forare bodde och Emma fick tillbaka sin vaska. Woah! Tillbaka inne i stan hittade vi boende for 250B (50kr for ett rum) och efter en god maltid gick vi hem och sov.

I sondags var vi uppe tidigt och at frukost dar vi bodde innan vi aterigen satte oss i en van som nu skulle ta oss till Donsak Pier och vidare till Koh Tao, trodde vi. Vi akte med tva svenska tjejer som sa att baten dit redan gatt sa vi fick aka till Koh Samui istallet. Efter en timme pa motorvagen fick vi motorstopp och dar satt vi strandade och fattade ingenting (eftersom foraren denna gangen inte heller pratade engelska saklart) men efter narmare en timme kom en snubbe och fixade motorn med en sax (!). Sen var vi pa vag och hann faktiskt med farjan som gick klockan tva. Val pa Koh Samui hittade vi givetvis ett hotell agt av en tjock tysk (jag hade redan innan pratat en hel del om alla tjocka tyskar pa Koh Samui) men vi betalade bara drygt 100 kronor for ett fint rum da frukosten ingick och vi dessutom hade pool. Gott! Vi gick en svang och at en bananpannkaka och jag acklades av horbarerna, och det blev en tidig kvall da vi aterigen skulle upp tidigt. Efter frukost och annu en batresa var vi dock framme pa Koh Tao igar eftermiddag. Antligen!

Nu bor vi i ett soft rum och betalar drygt 40 kronor var, vilket kanns formanligt da vi bor valdigt nara stranden. Har ska vi ta det lugnt och aka ut pa snorklingstur da vi bland annat ska snorkla med hajar och det lar bli en del filmtittarkvallar da restaurangerna visar film dagligen. Me like. Sen bar det av till Koh Pha-Ngan innan vi aterigen maste ut ur landet pga dessa forbannade 15-dagarsvisumen. Men da blir det med all sannolikhet Laos och dit langtar jag verkligen!

Nyarsafton och paradiset.

Nu har vi kommit till underbara Phi Phi, jag bara alskar den har on. Forsta dagen kandes valdigt nostalgisk och jag funderade over tsunamin och hur det egentligen sag ut har da. Fruktansvart. Allting ar uppbyggt igen, vilket jag anar hande redan under forsta aret. Det finns en liten memorial park och overallt finns tsunami evacuation skyltar. Annars ar det som jag minns det, som ett paradis. Det ar sa otroligt vackert vid stranden med bukten och det klara vattnet att man inte riktigt forstar skonheten. Harligt!

Nyarsafton blev valdigt bra, forutom att Gabbe fortfarande var sjuk och inte kunde festa till det. Men vi satt hemma i var fina bungalow och chillade och hade kul tills vi gick ut vid elva och forsokte hitta oss en fest. Det tog en liten stund, men sen fann vi den pa stranden. Koh Lanta ar en ganska tyst o sa det ar inte sa att man hittar fest var som helst som har pa Phi Phi. Vi kom precis lagom innan tolvslaget och jag tande en risballong for Hanna innan raketerna borjade skjutas upp. Det var fantastiskt fint att sta dar pa stranden och inviga 2010 med en upplyst himmel, fotterna i vattnet och en bucket i handen. Vi traffade en kul australiensare som vi hangde med och jag och Emma kom hemstapplandes vid femtiden tror jag.

Nyarsdagen blev en seg dag med pizza och cola och bad och i lordags gick vi upp tidigt for att bli hamtade med pick-up som tog oss till Phi Phi-farjan. En timme senare steg vi i land och nu har vi det bara bra. Eller mer an bra, kanske man ska saga. Vi bor i en fin bungalow vid vattnet (okej, en bit upp) och har pa gott och ont fest trettio meter ifran oss varje kvall. Heta thaikillar som eldshowar med pois och pinnar innan det ar dags for eldhopprep och eldlimbo. Forsta kvallen blev det mest dans for mig och Emma och igar blev det aven limbo for var del. Det ar ett skont liv man lever har, men tyvarr gar vart visum ut pa lordag sa pa fredag maste vi lamna Phi Phi for denna gangen. Da aker vi till Bangkok och sen vidare till Laos pa lordag. Forhoppningsvis hinner vara svenska tjejkompisar fran Kina hit innan – da blir det buckets for hela slanten!

Thailand, sjukdom, buckets och nyårstal.

Nu ar vi pa Koh Lanta i mitt alskade Thailand. Efter en fin julaftonskvall som spenderades vid vattnet med god mat och rott vin och eldar pa stranden hade vi en lugn juldag innan vi i lordags morse blev hamtade med taxi vid atta. Den tog oss till farjeterminalen typ en halvtimme bort, dar vi fick vara biljetter och steg pa baten som pa en timme tog oss till  Satun, Thailand. Val dar vantade en pick-up som i sin tur tog oss till bussterminalen dar vi sedan akte lyxbuss till Trang. Val dar fick vi aka van till nagon slags resebyra, vanta en timme och sen aka en van till Koh Lanta som dessutom tog sig over den forsta men halvt obebodda on med tva bilbatsfarjor. Ett antal transportmedel senare var vi alltsa framme ungefar tre timmar senare an vantat (visserligen inte senare an typ sex pa kvallen) pa ett morkt Koh Lanta och hade ingenstans att bo. Lyckligtvis traffade vi pa en galen motorcykeltaxichaffor (oj vilket langt ord) som akte till ett par stallen och vi fick napp pa Wonderful for 700 bath. Darefter begav vi oss till en mysig restaurang och firade med en paneng curry och en Chang. Sen akte vi till en annan strand dar Emmas slaktingar befann sig, slog oss ned och drack ett par drinkar innan vi drog med hennes tremanning tillbaka till var strand. Inte utan en billig Chang fran 7 eleven som fardkost, givetvis. Vi lyckades hitta ett party pa Korner bar och spenderade kvallen med att dricka buckets och hanga med kul folk. Mest svenskar, da vi ar pa vad som fullkomligt rattvist kallas svensk-on i Thailand. Eller vad sags om pizzeria Bajen? Jag kom hem med moppeskjuts vid halv atta pa morgonen, ramlade ur sangen efter orden om att jag ar for gammal for det har och sov i tva timmar innan vi skulle upp. Harligt! Vi flyttade da till ett urmysigt bungalowstalle som heter Red Snapper och drivs av ett skont hollandskt par sedan sex ar tillbaka. Tyvarr hade de bara ledigt tre natter, men vi har bott dar sedan dess och lyckades igar hitta ledigt rum (det ar valdigt fullpackat har som ni kanske har forstatt vid det har laget) pa Fruit Tree Lodge dar vi nu alltsa bor. Och det, mina vanner, ar den finaste bungalowen jag har bott i tror jag. Dessutom verkar djuren lysa med sin franvaro forutom de obligatoriska myggen. Pa Langkawi raknade vi vara husdjur till over atta stycken – mygg, spindlar i taket, ackliga larver, en grashoppa i sangen, en ratta (mus?) pa toaletten och sa vidare…

Aven om sondagen blev lite seg i bakfyllans tecken, var det inte sa jakligt som man tror att det kan vara i 35 graders varme. Daremot mandagen, och tisdagen, och lite av idag har varit varre. Nagon slags slang av nagon slags sjukdom har dragit over mig och aven Gabbe, sa mandagen spenderades for min del i sangen och mestadels feberfrossa. Det ar en konstig kansla att frysa och ligga och huttra under en filt nar det ar sahar varmt ute kan jag meddela. De senaste dagarna har jag dessutom bara fatt i mig lite frukost och idag forsta riktiga maten sedan i sondags. Det var valbehovligt. Nu mar jag i alla fall okej, och forhoppningsvis mar vi alla tre super imorgon.

For min del har jag tankt ha en javligt rolig nyarsafton och den ska ga i samma tecken som hela 2010, det har jag bestamt. 2009 kan slangas i en soptunna och kastas langt langt ut i atmosfaren, tycker jag. Ja, forutom de tre senaste manaderna och nagra sma ljusglimtar under sommaren. Sa nagon slags sammanfattning, som jag brukar gora ibland, over aret som gatt behover ni inte och inte jag heller. For ett ar sedan spenderade jag nyarsafton och aven den sista tiden nagonsin med min alskade van Hanna. Ett ar senare sitter jag i Thailand och forstar inte var tiden har tagit vagen, det gor fortfarande sa ont. Men denna nyarsafton ska jag stega in i ett nytt ar med gladje i kroppen. For det gar att vara glad aven om manniskor man alskar inte langre finns. Jag tanker ocksa pa Birgitta, Nicke och Freddie. Fyra stycken i min narhet far inte vara med langre, det ar forbannat orattvist. Jag hoppas hur som helst att ni som laser det har far en fantastisk nyarsafton och ett underbart 2010. Ni ar for manga att namna en och en, men ni ska veta att jag tanker pa er och jag kan med nastan all sakerhet saga att jag aven tanker pa er som inte tror att jag tanker pa er. Sa det sa!

GOTT NYTT ÅR!

God Jul!

Oj, julafton och 33 grader varmt. Det var ett tag sen, typ sex. Da var vi pa Bali och surfade i ett skitigt hav. Nu ar vi pa Langkawi i Malaysia och njuter av vit sand, palmer och relativt klart vatten. Och idag har vi akt bananbat, det var en rolig historia. Efter det skulle jag ta mitt sista dopp for dagen och efter fyra dagars letande efter jellyfish innan man dyker kom saklart en ensam trad flytande, vilken jag inte kunde se saklart, och jag blev brand over magen och en bit av laret pa vansterbenet. Ingen storre fara, men det sved som fasen och det svider fortfarande. Jag fick dock besoka livvakternas torn, hoppades pa en Mitch men istallet fick jag forst en karl som bad mig duscha och sen kom tre kvinnor varav en smetade in mig i nagon slags attika samtidigt som en av dom ville ha min adress och passnummer. Tre minuter senare var jag ute igen och forstod inte riktigt vad som hande, men det var ju skont att dom tog mig pa allvar i alla fall. Forsta dagen vi var har blev en liten svensk kille brand rejalt, atminstone lat det sa fran hans skrik. Hur som helst, det ar ingen storre fara, man ser dom jakla maneterna nar dom kommer guppandes ganska latt. Men det svara ar att man bara maste bada, ganska mycket och ganska lange, for att det ar sa varmt i luften.

Sa, julafton. Imorse vaknade vi nagot omtocknade och bakis efter gardagens fynd Babylon. En reggaebar precis pa stranden med billig ol och starka drinkar. Vi slog oss ned och at nachos och sen gick det av bara farten. Jag och Gabbe socialiserade med tre svenska killar varav en gick samma arskull pa samma gymnasie i Helsingborg och den andra jobbar pa ett skivbolag som slappt var vans senaste skiva. Varlden ar liten. Vid halv ett tog vi en taxi till det vi trodde var en jakligt tyst restaurang precis bredvid dar vi bor. Det visade sig att baren var varsta nattklubben och dar hangde vi tills det stangde. Imorse blev det kall julmust som var kara vaktmastare hade kylt at oss i sin minibar (eftersom var inte existerar) samt pepparkakor. Sen begav vi oss till stranden dar ovanstaende incidenter hande, och vi hade en varm och sandig eftermiddag. Val hemma igen ats det skumtomtar och sen gick vi och ringde hem. Sorgligt, men det ar forst da man inser att det ar julafton, pa riktigt. Den dagen man vill vara hemma. Som man ska vara hemma. Men det ar som det ar, och efter denna gangen kanner jag att jag aldrig mer vill missa en jul hemma i Sverige, eller atminstone tillsammans med familjen, for det var ju faktiskt en mysig och fin jul den dar vintern i Frankrike for nagra ar sedan.

Nu ska vi strax bege oss hemat och imorgon spenderar vi var sista dag pa Langkawi. Pa lordag aker vi farjan in till Thailand och aker sedan buss upp till Koh Lanta, dar vi ska traffa Emmas van. Och dar firar vi som det ser ut nu nyarsafton ocksa. Inte helt fel.

Malacca, Kuala Lumpur, Penang och Langkawi.

Nu har vi kommit till Langkawi, vilket vi gjorde redan i sondags efter tre natter i Batu Feringhi pa Penangs nordkust. Men forst, vi begav oss fran Singapore forra sondagen och anlande till Malacca utan att veta vart vi egentligen skulle. Vi hade hoppats pa en beach dar, men istallet blev det en kul helkvall. Efter middag hittade vi en bar med karaoke och vi tankte ta oss en ol och i princip ga hem. Det blev omojligt, da vi var de enda gasterna och fick tva mikrofoner pa bordet. Med andra ord blev det en karaokeorgie med en hitkavalkad utan dess like. Det finns videos pa nagra. Far se om dessa kommer att offentliggoras nagon gang. Sju billiga ol senare gick vi hemat och konstaterade att dessa ol antagligen var en variant av varan lattol, mojligtvis mellanol.

Dagen efter begav vi oss till busstationen for att aka en liten bit uppat till en strand, men istallet bestamde vi oss for att inte leta strander och kopte biljett till Kuala Lumpur istallet. Bra val! Val dar hittade jag direkt till stallet dar jag och Petra och killarna bodde for sex ar sen. Helkonstig kansla att komma in pa samma stalle, de hade byggt pa ett par vaningar och vi fick tva rum som var sa varma att vi praktiskt taget badade i var svett de tva natter vi bodde dar. Onsdagen blev en heldag, da vi forst gick i den heta morgonluften till KL Tower, betala 38 RM (ungefar dubbelt sa mycket i svenska) och aka upp i tornet pa over 250 meter. Grymt! Sen ingick det lite annat i priset sa vi gick pa minizoo och annu en gang fick jag halla i en laskig orm (bild nedan) och aven en papegoja som mest ville bita mig i haret. Tittade pa apor och skoldpaddor och konstiga grodor. Sen korde vi F1 simulator och jag kom etta, det var ocksa kul. Efter det gick vi igenom parken som tornet ligger i for att sedan aka vasterut med metron till andra parker dar vi gick halvt ensamma och aven hyrde trampbat som tog oss ut pa den lilla sjon precis nar det borjade regna. Vi tog sedan metron till Petronas Twin Towers for en liten fotosession. Dom ar grymt snygga dom dar tornen, vill jag meddela aven sahar sex ar senare.

I torsdags gick vi till busstationen tidigt och sade hejda till Johan for att sedan aka bussen till Penang. Val dar tog vi en taxi till Batu Feringhi, dar finaste Sara var for bara nagra veckor sen. Typiskt. Hur som helst hittade vi ett skont guesthouse och chillade i tre dagar. Tyvarr var det regnigt och vattnet var grumligt sa i sondags gick vi upp annu tidigare (vid fem) for att ta bussen till farjelaget dar vi sedan tog en fast ferry till Langkawi, dar vi nu alltsa befinner oss. Vita strander, het sol och varmt vatten. Tyvarr med en del jelly fish och en jakla massa svenskar. Men det funkar fint och har stannar vi tills pa lordag, annandag jul, da vi beger oss till Thailand och Koh Lanta for nyar. Underbart!

Nu ska vi strax bege oss hem till vart rum pa motellet dar vi bor, tillsammans med bade sma ackliga maskar, kackelackor, fina sma odlor och nagra spindlar. Det later visserligen varre an det ar da rummet i ovrigt ar frascht. Men det ar inte for inte Langkawi ar en UNESCO GeoPark.

Snart ar det jul, det kanns konstigt men det blir nog fint har ocksa. Vi ska forsoka hitta ett mysigt stalle att ata pa och sen har vi ju julmust, pepparkakor och godis med oss fran Singapore.

Bilder.

Ett rent Singapore och en sväng till IKEA.

Så lämnade vi så Indien i onsdags. Gabbe fick sitt visum tidig kväll tisdag så det var med viss marginal. Skönt i alla fall, att allting gick bra. I onsdags morse vaknade vi vid fem för att bli upphämtade av taxi halv sex. På vägen mot flygplatsen, på mörka gator i Delhi guppade vår taxivan plötsligt till och bakluckan öppnades så att Emmas väska föll ur. Jättekonstigt, men det gick bra då bilen bakom hann väja undan och regnskyddet blev bara lite skrapat. Ett under att det inte hände redan i typ Nepal, då hade väskan dessutom säkerligen landat hundratals meter nerför ett berg. Två minuter senare börjar chaffören parkera och vi förstår inte riktigt vad som händer. Stomach problem. Tur att vi var i tid till flygplatsen. Vi hann bara bli lite nervösa innan resan fortsatte. Och om resan till Indien var helt galen var flygplatsen i Delhi underlig gällande säkerhet. För att ens komma in i incheckningshallen stod det en snubbe och kollade våra pass. Det tog säkert fem minuter och jag var tvungen att visa två gånger att mitt namn i passet stämde överens med det på bokningspappret. Vi fick även små lappar som stämplades i säkerhetskontrollen, förutom Emmas, som när vi skulle boarda planet fick gå tillbaka för att få en. Ibland undrar jag om det verkligen behövs så mycket säkerhetskontroller.

Det var en otrolig kontrast att stiga av i Singapore. Redan i hissen på flygplatsen fanns det en behållare för handsprit och det stod fina blomsteruppsättningar blandat med gigantiska julprydnader överallt. New Delhi må vara en relativt ren och fin stad, för att vara Indien, men det går inte att jämföra ens. På ett sätt är det ju skönt, men Singapore är så fruktansvärt västerländskt att det blir tokigt i hjärnan efter två månader i de länder vi besökt. Vi har dock bara ätit på Burger King en gång sedan vi kom hit.

I torsdags åkte vi till Raffles Place och träffade efterlängtat Hanzan. Plötsligt så bara var han där, jättekonstig känsla att träffa någon hemifrån här. Vi hade inte setts på ett och ett halvt år så det var ett kärt återseende. Igår åkte vi till Sentosa Island för att äntligen få bada och sola lite. Det var skönt, även om det var lite väl mycket nöjesfält över ön. Vi spelade volleyboll med ett gäng infödingar som givetvis skulle ta kort med oss efteråt. Johan, som vi bor hos, fick ta en bild ensam med en tjej för att hon tyckte att han var så söt. Det är kul det där, hur framåt och ärliga dom är i den här delen av världen. Väl tillbaka ”hemma” lagade jag mat till gänget och det dracks öl och drinkar innan vi begav oss ut i den fuktiga och varma natten. Ett besök på en irländsk pub och resans hittills dyraste öl senare tog vi en taxi hem vid två-tiden.

Idag vaknade vi relativt tidigt och begav oss iväg till IKEA. Äntligen! Vi mötte upp Hanzan och hans fina flickvän och började besöket med en räkmacka och en kaffe. Yum. Sedan lekte vi oss runt varuhuset för att sedan äta enormt efterlängtade köttbullar, potatis, brunsås och lingon. Det är konstigt hur gott det kan smaka och hur man kan sakna sådan mat så mycket. Ris och nudlar i all ära, men man tröttnar. Jag inhandlade en handduk för stranden och sedan besökte vi butiken där vi inhandlade julmust, pepparkakor, glögg och så vidare för kommande julfirande, samt godis i en viss mängd. En lussebulle för morgondagens lucia fick det också bli.

Singapore är bra, men dyrt och vi vill till stränderna nu. Så på måndag åker vi tillsammans med Johan upp en bit längs västkusten i Malaysia, innan vi drar vidare till Kuala Lumpur för att sedan fira jul på Penang. Som det ser ut nu i alla fall. Det blir bra, tror jag!